mittliviberlin.blogg.se

2013 började med att firas in hemma hos Lajsa dansandes till nostalgilåtar, as usuall.. (Tror jag åtminstone…). Resten av januari flöt även det på firandes både genom fyrtioårsfest för två nyblivna (då så småningom nybliven i det ena fallet) tjugoåringar, nämligen Amanda och Vickis. Det bjöds på trerätters och firades sedan vidare inne på Saluhallen om jag inte misstar mig helt. Vissa (dvs. jag) var dock tvungna att vika av tjugo meter innan bussen och bege sig hemåt. Det kostar att ligga på topp. Speciellt om man åkt tio mil för att spela fotbollscup på dagen sen hinner vara med fem min innan man ”benar ihop” (är det ens ett ord?) med någon och får gasbinda. (okej korrigering: sparkar ihop. Dör hahaha). Men men så är väl livet antar jag. På bj firades det under januari även en hel del, även om det inte var på grund av något speciellt, och släktfest-”firande” tillsammans med Fridi och resten av släkten hanns även det med.

I februari, den sjunde för att vara exakt, firade jag även att Amanda fyllt tjugo tillsammans med resten av släkten Polak/Karlsson, jag gjorde även egna semlor (hör och häpna!! Det trodde ni inte om mig va?), köade i ca fem timmar för att få biljetter till studentskivan som infann sig under juni månad, tatuerade mig, hade Sida-rollspel i skolan och kammade hem ett mvg tillsammans med min Kambodjagrupp, åt middag och var på bio med familjen och spelade återigen fotbollscup.

I mars åkte jag tillsammans med la familia till Turkiet för att spendera en vecka i Alanya och firade även att Malin, även hon, blivit tjugo. Det tycks vara det enda som hänt under Mars. Om man ska tro mina foton vill säga. Och minnet mitt är dessvärre inget att förlita sig på.

Under april och maj var det väl ungefär samma sak, därav inte sagt att det var något dåligt. Tvärt om. Hade vår egen skiva, var på flertalet andra skivor, jobbade med kosläppet på Öland, hajkade med idrotten och hälsa B (okej det var väl något som var mindre bra kanske…), firade att Mickis fyllt 19 och fyllde även 19 år själv. Även om denna ålder inte bidrog till något speciellt. Spenderade även många dagar med klassen med picknick i någon park, pyntandes av studentflak etc.

I juni var jag även med på Slaget mellan Fyris och Rosendahl. Var med i både fotbollen och volleybollen (dock ej frivilligt i det sistnämnda), dock bidrog jag tyvärr ej till någon seger utan var med på två 0 poängare. I maj fyllde även Milla år vilket firades med middag och utgång i början på juni. Temat var Hogwarts och jag var utklädd till en quditch (ingen aning om stavningen)-boll. Fråga mig inte varför. Det var ej likt. Camilla fyllde även 50 och jag tillsammans med Julia, Louise och Fanny hjälpte till med serveringen. Tror vi klarade av uppdraget helt ok. (Om man bortser från att vi råkade servera en vinflaska med korken i, och spilla diverse rödvin…). Jobbade även med pappa under ca en vecka samt en vecka hos mamma på förskolan.
   Under juni var det även midsommar som firades först på dagen hemma hos Emma med sillunch och badning i poolen samt görande av kransar, innan några av oss åkte ner till midsommarstången. På kvällen cyklade vi hem till Lisa för att grilla och ha det bra.
   Även Björkis infann sig ju då under juni. Det var. Kul.
   OCH SIST MEN INTE MINST – STUDENTEN. Såklart. Bästa dagen någonsin.

Den första delen av juli månad spenderades med la familia på Gotland. Det var superduperhärligt och jag lyckades även till och med ”bättra på”, den i princip obefintliga, brännan, innan jag den 16 juli satte mig på ett direktplan till Berlin.

Andra delen av juni månad var dessvärre inte lika bra som jag hade hoppats och större delen av juli fram till augusti var mer eller mindre kaos och jag bestämde mig för att inte fortsätta som au pair hos den dåvarande familjen men att stanna i Berlin och endast plugga tyska samt eventuellt därefter söka efter nya jobb. Dock var juli såklart ändå bra, jag fick se en ny stad, Amanda och Clara var här i en vecka under sin tågluff (även om jag tycker synd om dem som var tvungna att stå ut med allt mitt kaosande..).

Så den 16 augusti ungefär flyttade jag in i ett rum i Fridenau hos en supergullig familj där jag bodde i sex/sju (minns ej exakt) veckor under tiden jag pluggade tyska. Mina dagar fördrev jag med att gå i skolan, upptäcka Berlin, hänga med ”klassen”, fika och möta nya människor. Hängde också en del i Mauer Park, varje lördag tre eller fyra veckor i rad tror jag nästan... Samt självklart åt PESTOPASTA. Det jag levde på under denna en och en halv månad. Även skuttungekören var här under en helg och jag passade på att catcha up med dem.

I september var jag på födelsedagsfest hemma hos Sarah, en tysk kompis till Agnes, var på open air festival och fikade i en svensk butik innan jag den 28 september flyttade in hos en ny au pair familj.

Detta faktum att jag tog beslutet att prova på att vara au pair i en ny familj var faktiskt rätt svårt. I början kände jag mest av allt för att åka hem. Helst innan kursen var slut. Men efter övertalande av mamma och pappa att faktiskt stanna kvar, vilket jag är väldigt tacksam över, bestämde jag mig för att ge det en chans. Jag träffade mamman i den ”nya” familjen över en lunch och träffade sedan barnen och deras dåvarande au pair och var med dem en hel dag, och bestämde mig då att ska jag vara kvar så ska det vara i den familjen, så det får bära eller brista.

Och tack och lov, ja faktiskt så, så tyckte denna familj även om mig, och jag flyttade in hos dem den 28 september. Idag är jag så glad över mitt val att stanna kvar. Både för att jag inte hade varit ”färdig” med Berlin efter endast två och en halv månad samt för att jag aldrig annars hade fått lära känna dessa underbara barn, som jag just nu är på väg till Alperna med.

(Lång parantes):

Dock är det svårt att säga om jag skulle rekommendera någon att åka iväg som au pair, för det handlar mycket om att ha tur. Det är en speciell relation att både jobba och arbeta hos familjen, och det är SÅ viktigt att det klickar bra. Jag har dock haft väldigt tur och hamnat i en jättebra familj med världens finaste barn samt har en egen lägenhet (men i samma trappuppgång som familjen) vilket gör så himla stor skillnad. Det gör att man faktiskt ”går hem” från jobbet, vilket man annars som au pair inte gör. Utan man kan som mest gå in på sitt rum, och många ser det som att man mer eller mindre jobbar hela tiden. Jag har även äldre barn på åtta och tio år samt är det två äldre barn i familjen en tjej på 14 och en kille på 17, dvs. samma ålder som min egen bror. Så det är kul. Det är hela tiden full fart, även om det är såklart ibland är totalt kaos.

Men om du funderar på att åka iväg som au pair skulle jag nog ändå rekommendera dig att göra det. MEN prata MYCKET med familjen, ställ ALLA frågor du undrar över, BE OM ALLA REFERENSER från tidigare au pairer (samt skypa helst även med dem). Det är lätt att när man söker au pair familjer att tänka att man vill att familjen ska välja just en och att man därför kanske inte stället alla frågor man faktiskt undrar över, i iver att faktiskt få komma iväg. Det är ju det man vill! Men ställ alla frågor och tänk på alla tecken som tyder på att familjen kanske inte är precis sådär bra som du kanske hoppats på. Det är ändå DU som ska bo där under en längre tidsperiod, och då är det verkligen viktigt att man mår bra. Så var kritisk, om än också positiv såklart.

Men vill du åka som au pair – gör det! Det är i grunden en superbra idé och ett smart utbyte, men gå in med inställningen att du provar på, som att man har en provanställning inom vilket annat arbete som helst, och se hur det känns, så behöver du inte känna att du misslyckats om du skulle välja att åka hem. För det är verkligen inget misslyckande!! Au pair-grejen ÄR speciell och det är verkligen inte säkert att det klickar. Samt så finns det tyvärr många au pair-familjer som utnyttjar situationen. Det som jag ändå vill varna för är att familjen säkert från sin sida räknat med att du ska vara där hela tiden ni kommit överens om, och därför kan bli irreterade/besvikna om du väljer att åka. Men försök att tänk bortom detta. I kontraktet som ni skriver (som du BÖR skriva) står att det är två veckors ömsesidig uppsägningstid, dvs. två veckor för dem och två veckor för dig. (Dock kan de flesta kontrakt som jag fattat det brytas direkt vid behov, men kolla upp detta innan!!).

Men ja, för att sammanfatta denna extrema avstickare lite – åk åk åk som au pair om du har tänkt dig det. Det kan bli superbra, men bli inte besviken om det inte blivit som du trott. Och du kan alltid byta familj om den första inte känns bra. Det gjorde ju jag, och här är jag på ett tåg till Schweiz som au pair sju månader senare.

Hur som haver. Vart var vi? Oktober. Under oktober firade vi, eller försökte åtminstone, fira oktoberfest här i Berlin. Dock är det som sagt i München det riktiga firandet är och när man sade till någon tysk att man skulle fira oktoberfest i Berlin möttes man endast av skakningar på huvudet. Men det var kul! Det var långbord, en-litersöl, liveband, tyska folkdräkter, dans på borden och tivoli, så vem är jag att klaga? Var även på Asia Wook (världens bästa asiatiska restaurang) med gamla ”klassen”, kollade på T:s dansuppvisning, åt sushi för 88 euro, hade vinkväll med Puck, Martina, Agnes och Kati. Osv. Träffade även Kati för första gången.

Under oktober var även mamma, pappa, Jonatan, farmor och farfar här och hälsade på. Farfar och E blev bundisar och vi kollade in allt från Alexanderplats till Brandenbuger Tor och Judiska minnesmonumentet.

I november var jag på Halloweenfest hemma hos familjen förra au pair, var på marknad med Franzi, träffade Hanna för först gången, hängde mycket och hade bland annat spelkväll med Agnes, Puck och Martina (sämsta kvällen EVER, förlorade i vartenda jävla spel), hade onsdagsbrunch varje onsdag, var ut och åt med Kati, firade att Puck och Martina fyllt/fyllde 21, vinkade Linn – som begav sig tillbaka till Sverige – hejdå med en helkväll på Weinerei samt hjälpte till att jobba på den svenska julmarknaden. Fick även finbesök av Mickis och Sanna, - vi var ut och dansade, brunchade, kollade in East Side Gallery samt hade födelsedagsfirande för Camilla och Karin.

Under december inleddes den månad då vi började spela spel, Dixit, Monopoly, Cluedo – you name it. Hade även filmkväll med barnen då vi åt hamburgare och kollade Harry Potter, det var orkan och den första ”snön” kom, var och badade med D och E, åt tacos hemma hos Hanna, hade pysseldag med Puck, Agnes och Martina, var på julmarknad och drack Glühwein med Kati, samt gjorde pepparkakshus på ung i Berlin och var ut med Kati och Hanna. För att inte nämna alla julmarknader och promenader tillsammans med Agnes.

Andra hälften, eller senare delen snarare, spenderandes i Sverige med julfirande tillsammans med världens bästa familj och släkt, massa catch up:er, middag hos Fridi, välkommen hem-middag med Julia och Amanda samt mamma, pappa och Jonatan, te-drickande hos Emmsi, badmintonspelande, tandläkarbesök, den årliga juldagsutgången, samt finmiddag på Kött, Kök & Bar samt middag tillsammans med la familia efterföljt av klassåterförening.

Den 29 december följde alltså Amanda och Julia med mig tillbaka till Bärlin, för att fira nyår och spendera några dagar med mig. Det var guld. Och så himla bra. Att jag dessutom var ledig alla dessa dagar, ja till och med fram till den 6 januari var ju rätt bra timat så att säga. Vi firade nyår hos mig tillsammans med Puck, Martina, Agnes, Emelie, Anton och David och tolvslaget firade vi sedan in på Brandenburger Tor tillsammans med några tusen andra.

Och fram tills förra veckan har januari verkligen gått i ett, jag har haft sleep over med Agnes och Hanna, druckit öl med Hanna, Agnes och Kati, haft förfest hemma hos mig med tre danskar, två svenskar, två nya zeeländare och två tyskar, samt haft förfest som blev till en helkväll hos mig då vakten från restaurangen som ligger i huset där jag bor kom upp på efterfest.

Fast nu kom jag på att sammanfattningen för januari kan ju komma först 2015. Woopsi.

Ja men det var väl ungefär det som skett under 2013. Ett väldigt händelserikt år får man väl ändå ta och säga. Und ich freue mich auf 2014.