Söndag / 313 dagar
Idag är det 52 dagar kvar tills jag varit i Berlin i ETT ÅR. Alltså det är crazy. Börjar få lite smått panikångest. Grejen är den att jag vill hem. Såklart. Saknar alla där hemma och många av de jag umgås med här kommer åka hem under sommaren. Det är bara så jävla sjukt att tänka att det som varit min vardag de senaste 313 dagarna kommer ändras helt under den en och en halv timme långa flygresan tillbaka till Sverige. Jag kommer inte umgås med E och D varje dag, inte spela fotboll vid Prinzenstrasse, inte hänga i Berlins parker, inte bruncha med mina kompisar här, inte gå ut på Mein Haus am See eller åka tramen till hockeyn med Bibo. Åh andra sidan kanske det är dags att göra något nytt. Det är bara så konstigt att förstå. Att den tid jag planerat att vara här snart är slut? Det känns som igår det var två månder jag hade varit här. Nu är det två månader KVAR. Två månder som i åtta veckor. Shit pommes. Men det blir bra. Det är klart det blir. Det kommer bara ta ett tag att vänja sig igen. Precis som det tog ett tag att vänja sig vid livet här. Det mest konstiga är nog alla de människor jag känner här. Att jag inte kommer kunna träffa dom varje dag. Cykla över på tjugo minuter. Nu kanske det tar 4 timmar med tåget om man har tur. Hjälp hjälp hjälp verkligen. Åh andra sidan kommer jag kunna träffa alla där hemma. Min familj. Mina vänner. Min släkt. Så det blir bra. Det finns för och nackdelar med allt antar jag. Men det blir bra. Det här blev ju bra liksom (efter några om och men i början av min vistelse här). Väldigt vädligt bra till och med. Åh Berlin. Vad gjorde du med mig?
Kommentarer
Trackback
