mittliviberlin.blogg.se

När jag ändå är inne lite på hemlängtan spåret kan jag ju passa på att skriva av mig lite. Det här med hemlängtan är jobbigt. Väldigt jobbigt. Vet egentligen inte varför jag har det. Tror det är rädslan över att bli ensam - att inte ha något att göra, ingen att umgås med etc. Det är så skumt egentligen för jag vet att jag har det. Egentligen. Har träffat superhärliga vänner här som jag är jätteglad över att jag träffat och går i skolan tre timmar varje dag där jag träffar folk i samma ålder som mig. Dock har jag valt att gå tre veckor till i steg b1 istället för att börja b2 imorgon som resten av dom i min klass. Vilket betyder att jag denna vecka ska gå tillsammans med en klass och sen nästa vecka byta till en annan då jag ska börja gå på lektionerna mellan 14.30-18.00 istället för morgonkurserna då de var fulla. Är ju sjävlklart jättekul att träffa nya människor och allt sånt, men det är lite komplicerat då alla på skolan komunicerar med varandra på tyska. Alltså inte på engelska. Vilket gör att det är lite svårt att "lära känna" någon då man (eller åtminstone jag) mer eller mindre bara nickar och säger "ja". Haha. Så idag saknar jag att äta middag med min familj ute på altanen, gå över till Amanda eller Julia så fort jag har tråkigt, alla mina vänner, ja till och med att åka 104:an. Idag vill jag hem. Men jag ska inte hem. Har så himla fullt upp med allt hela tiden att när jag väl är ledig så kommer alla tusen tankar som en käftsmäll. Det är ju egentligen normalt att vara lite rädd. Jag är i ett helt nytt land. Egentligen helt själv. Det är ett nytt språk som jag verkligen inte behärskar (ännu) och jag har ingen mamma och pappa som jag bara behöver gå ner för trappan för att träffa, eller en bror som jag bara behöver knacka på dörren bredvid min för att träffa. Jag vet ju att allt egentligen är kvar där hemma när jag kommer tillbaka. Att det inte är längre än ett skypesamtal bort och att det här är en once in a life time. Så känslan av ensamhet är ju egentligen helt snedvriden då jag både träffat vänner här och har min familj, alla vänner och släkt så lite som ett knapptryck bort. Men allt är nytt. Det är bra. Det är jätteintressant och lärorikt. Men det är fortfarande inte hemma. Inte än.